Riksdagen begär att regeringen skall arbeta för att synliggöra islamofobi och islamofobiska handlingar.
Riksdagen begär att regeringen skall försvara rättssäkerheten i "kriget mot terrorism".
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av läromedel.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheten för muslimska föreningar att delta i samhälle och beslutsfattande.
1 Yrkande 3 hänvisat till UbU.
Redan innan terrorattackerna i USA den 11 september 2001 har islamofobi förekommit utan att det har diskuterats i samhället. Man har inte heller satt ord på islamofobi som fenomen.
Med begreppet islamofobi avses att en person eller en grupp hyser stark antipati gentemot muslimer och människor med muslimsk bakgrund, vilket kan yttra sig i allt från verbala trakasserier och diskriminering till våldshandlingar mot muslimer eller människor med muslimsk bakgrund.
Första gången som islamofobi uppmärksammades i större omfattning var när kommittén mot islamofobi bildades den 16 oktober 2001 av redaktören Kurdo Baksi och riksdagsledamoten Yvonne Ruwaida (mp). I kommittén ingick också journalisten Tarik Saleh, imamen Mustafa Setkic, riksdagsmannen och prästen Pär Axel Sahlberg (s), läraren och debattören Sonia Sherefay samt islamforskarna Jan Hjärpe och Anne-Sofie Roald.
Efter 2001 har situationen för människor med muslimsk kulturbakgrund förvärrats. Bland annat detta visar rapporten "Muslimer i Sverige ett år efter 11 september 2001" utgiven av Integrationsverket, samt rapporten om situationen för svenska muslimer efter terrorattacken i USA, "Samtal med svenska muslimer".
Nio av tio ansåg sig vara utsatta för diskriminering och negativ särbehandling. Enligt svenska muslimer blev mediernas bild av islam och muslimer mer negativ och den svenska allmänhetens attityder till islam och muslimer allt sämre. Svenska myndigheter kunde ha gjort mer för att motverka att muslimer blev kollektivt skuldbelagda.
Över 90 procent upplevde sig som mer diskriminerade och utsatta efter terrordåden i USA. Resultaten visar att kvinnor i högre utsträckning än män anser att de har drabbats av diskriminering eller negativ särbehandling. Personer från Afrika och Mellanöstern upplevde sig som mer utsatta och diskriminerade än muslimer från andra regioner. Ett stort antal av de svarande har blivit utsatta för verbalt hot och diskriminering, men endast ett fåtal personer indikerar att hoten har förverkligats.
Lika många, över 90 procent, uppger att de upplevde att den svenska allmänhetens attityder gentemot islam och muslimer blivit sämre under 1990-talet. Cirka 67 procent säger att diskriminering och hot har ökat.
Samtalen har klargjort att muslimer har upplevt sig kränkta och även hotfullt bemötta i större omfattning efter attackerna i USA. Samtalen speglar ett försämrat klimat, och särskilt betonas att medierapporteringen efter 11 september har framkallat negativa reaktioner som drabbar muslimer i Sverige.
Det visar sig att det finns lite underlag om islamofobiska handlingar. Men man kan hitta olika uttryck för islamofobin i världen.
I USA har hundratals hatbrott mot muslimer och sikher rapporterats sedan 11 september. Sedan terrorattackerna i USA den 11 september 2001 har den amerikanska polisen utrett 532 attentat riktade mot muslimer, sikher eller araber bosatta i USA.
Påven varnar katolska kvinnor för att gifta sig med muslimer.
Rasism, antisemitism, nazism och främlingsfientlighet är begrepp som har fått en plats i det politiska livet och samhällsdebatten. De erkänns som problem i lagstiftningen samt av myndigheter som polis, åklagarväsendet, Brottsförebyggande rådet m.fl. Islamofobi har inte nått den statusen trots debatten efter den 11 september 2001. Det är inte acceptabelt.
Utöver dessa punkter måste vi även arbeta för att motverka diskriminering och dessa frågor tas upp i andra motioner.
DO och lokala antidiskrimineringsbyråer bör upprätta system för att samla in information om religiös och etnisk tillhörighet när de tar in anmälningar om diskriminering.
Insatser för att förbättra det statistiska underlaget och forskningen gällande muslimers situation i samhället bör öka.
Säpo och rättsväsendet ska samla in statistik som handlar om islamofobiska hatbrott.
Sverige ska driva att terrorstämpling av organisationer och människor ska kunna överklagas till den internationella brottsdomstolen och att grunderna för terrorstämplingen ska redovisas.
Förbättra den parlamentariska kontrollen och insynen i Säpo:s arbete.
Genomför en läromedelsöversyn.
Politikers roll. Alla politiska partier måste ta sitt ansvar och se till att de förtroendevalda bättre speglar befolkningen. Statsministern bör ta sitt ansvar vid tillsättandet av ministrar och vid tillsättandet av ordförande i utredningar, myndighetschefer, ambassadörer med mera.
Inför möjligheter till att ta en högskoleexamen som imam i Sverige.
Öka stödet till de muslimska församlingarna så att församlingarna har möjlighet att fylla en roll som brobyggare mellan samhället och församlingsmedlemmarna.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Yvonne Ruwaida (mp) |
Gustav Fridolin (mp) |