Att visa hänsyn – inte detsamma som att ”mörka”

Efter de senaste sommarveckornas ganska hätska mejl skulle jag vilja förtydliga en grej. Nämligen de pressetiska regler som Aftonbladet – och alla andra tidningar med ansvariga utgivare som anslutit sig till det pressetiska systemet – har att förhålla sig till.

Se det som ett svar på de ständigt återkommande påståendena att vi ”mörkar sanningen” och är för fega för att berätta hur det verkligen är. Ofta är etnicitet en springande punkt i samma mejl. Varför vi inte berättar från vilket land människor kommer när till exempel brott begåtts.

Ett sådant mejl, bland flera, kommer från Roger.

”Jag tycker att ni ska ta er i kragen och börja berätta sanningen, utan uppenbara och ­fega lögner”, ­skriver han.

”Man läser för å se hur ni lyckas ljuga varje gång å sen ­läser man sanningen på riktiga nyheter!”, skriver Joakim.

Lögner, ljug, mörkande, PK, censur och feghet är ord som ofta figurerar i mejl till mig och mina medarbetare. Men vad de många missat är att vi lyder ­under ett regelverk.

”De pressetiska reglerna syftar till att ge den enskilde ett skydd mot publicitetsskador utöver det som lagen erbjuder.”

Och under punkt tio handlar det just om härkomst.

”Framhäv inte berörda personers ­etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.”

Dessutom stipulerar press­etiken att polisutredningar och brottmål ska behandlas objektivt och med hänsyn till både ­offer och gärningsmän

Att alla ska betraktas som oskyldiga fram till dess att dom fallit. Börjar vi glida på det så lever vi snart i ett samhälle där pöbeln och inte rättsstaten ­avgör skuld och ­utdömer straff.

Vill vi det?

”Jag tycker inte nyhetsmedia skall ändra sanningen eller utelämna och vinkla information, den rätten har inte ni”, skriver ­Patrick.

Jo, Patrick, det är ­exakt den rätten vi har och det ansvar vi måste ta.

Vi ska noga överväga varje publicering. Vi ska berätta så mycket vi vet, men vi ska samtidigt även ta hänsyn till människor.

Till offer.

Till gärningsmän.

Till anhöriga.

Till dig, till dina barn, till alla.

Som ansvarig utgivare för ­Aftonbladet kommer jag aldrig någonsin att vika mig på den punkten.

Följ ämnen i artikeln